Värmeförhållanden och inneluften
Värmeförhållanden
Värmeförhållandena är en kombination av luftens temperatur, fukthalt och strömningshastighet samt samverkan av de omgivande ytornas temperatur.
Den mänskliga organismen fungerar bäst då den avger lika mycket värme som den producerar. Värmebalansen påverkas av individuella egenskaper, motion och arbete samt den värmeförlust, som beror på klädseln och den omgivande temperaturen, vinden och fuktigheten.
I lagstiftningen upptas inte gränsvärden för temperaturen i arbetsrum. Under normala förhållanden skall man på arbetsplatserna eftersträva följande temperaturer (undantaget värmeböljor)
Vistelse på plats |
21–25 °C |
Lätt arbete som utförs sittande |
21–23 °C |
Lätt arbete |
19–23 °C |
Medeltungt arbete |
17–21 °C |
Tungt arbete |
2–17 °C |
Skillnaden mellan den temperatur som uppmätts i höjd med huvudet och vrist skall inte vara större än tre grader och golvtemperaturen skall under den tid husen värms upp vara 19-26 grader.
Arbete som utförs i heta utrymmen
Inom bl a gjuterier, glasindustrin, tvätterier, storkök och bagerier förekommer det att arbetstagarna jobbar i utrymmen där temperaturen ligger över 28 °C. Under den varma årstiden kan man exponeras för hetta också i jordbruksnäringarna, trafiken, tom i vanligt kontorsarbete.
Då det är hett ökar blodcirkulationen på ytan och transpirationen men om luften dessutom är fuktig och stillastående förflyktigas inte svetten så lätt. Detta i sin tur leder till att kroppstemperaturen stiger och kroppsfunktionerna störs vilket kan innebära en hälsorisk.
Att förebygga problem orsakade av värme
Värmeproblem förebyggs med tekniska lösningar och skyddsklädsel.
Tekniska metoder är
- att automatisera heta arbetsmoment
- att isolera arbetsutrymmet mot heta ytor och objekt
- lokal nedkylning på arbetsplatsen
- ventilation
- att avlägsna fukt genom att isolera fuktkällorna.
Om man inte klarar av att sänka temperaturen på teknisk väg måste arbetstagarna ges möjlighet till pauser i arbetet eller arbetsrutinerna ses över så att arbetet underlättas. Vid tungt arbete är pauserna särskilt viktiga. Korta pauser som upprepas ofta i normal rumstemperatur är effektivare än få, långa pauser.
Med tanke på hälsan och prestationsförmågan är det till fördel om arbetstagaren ges möjlighet att vänja sig vid temperaturen och alltså stegvis övergår till att utföra heta arbeten.
Att arbeta i kalla förhållanden
Drygt en tredjedel av finländarna utsätts i jobbet för kyla. Av dessa arbetar de flesta dagligen korta perioder i kyla men var tionde som exponeras för kyla under arbetet tillbringar större delen av sin arbetsdag med kallt arbete.
Den längsta tiden exponeras man för kallt utomhus under vintern på byggarbetsplatserna, inom fastighetsskötsel, i jord- och skogsbruk, sjöfart, stuveri- och speditionsbranschen samt inom turistnäringen. Inomhus utförs arbete under kalla förhållanden året om inom livsmedelsindustrin och i vissa uppgifter inom handelssektorn.
Kylan blir till ett klart problem för arbetet
då temperaturen sjunker under -10
°C. Vid fuktigt och blåsigt
väder uppstår problemen redan vid nollstrecket.
Hur mänskan tål kyla är individuellt och beror på kroppskonstitution, fettvävnad under huden, ålder och hälsotillstånd samt bruket av mediciner och alkohol. Trötthet och sömnbrist sänker i likhet med vätske- och energibrist samt bruket av mediciner och alkohol mänskans köldtoleransnivå.
Att kroppen kyls ned känns oangenämt och detta försämrar koncentrationsförmågan, uppmärksamheten och arbetsmotivationen. Nedkylning minskar också muskelstyrkan, snabbheten och uthålligheten, försämrar koordinationen och gör att det tar längre tid att återhämta sig från den påfrestning arbetet inneburit. Dessa förändringar försämrar arbetsförmågan, minskar arbetseffektiviteten och ökar olycksrisken.
Att arbeta i kalla förhållanden är i och för sig inte farligt för hälsan förutsatt att klädsel, utrustning samt arbetets planering och pauserna skötts på rätt sätt. Men eftersom kylan belastar organismen känns arbetet tyngre än om motsvarande arbete utförs i varma förhållanden. Exponering för kyla kan aktivera konstaterade eller dolda sjukdomssymptom.
Blåsten ökar hälsorisken vid kyla och risken för förfrysningar ökar. Att hamna i vatten är farligt, kroppstemperaturen sjunker snabbt redan i 10-gradigt vatten.
Att motverka problem som orsakas av kyla
Problemen som orsakas av kyla kan reduceras
med tekniska åtgärder, arbetsplanering och organisering, genom att
exponeringstiden minskas samt med klädsel och skyddsutrustning.
Till de
tekniska åtgärderna hör bland annat
- att hindra kalla luftströmmar, t ex med hjälp av ventilationslösningar, vindskydd, vindfång, luftridåer eller svängdörrar
- att använda ändamålsenliga arbetsredskap så att den tid arbetsprestationen tar förkortas
- genom att värmeisolera beröringsytorna, t ex truckens säte eller arbetsmaskinernas och verktygens handtag,
- värmeisolering eller uppvärmning
- uppvärmning av arbetsplatsen, t ex med hjälp av värmeaggregat på den enskilda arbetsplatsen.
Exponeringen för kyla kan minskas bl a genom att man ser över arbetsrutinerna
- genom att kallt arbete planeras så att väntetider och pauser kan tillbringas i ett varmt utrymme
- arbetsrotation
- genom att arbetsmaskinerna och –redskapen hålls i skick så att oförutsedda störningar inte förlänger vistelsen i kylan
- genom att lägga in tillräckligt många pauser
- genom att reservera ett torrt och varmt pausutrymme samt lämpliga utrymmen där skyddskläder, arbetshandskar och skodon kan torkas.
Klädseln är det viktigaste personliga skyddet
för kroppen. Den gör att värmen inte så snabbt lämnar kroppen och hjälper att
bibehålla värmebalansen. Ändamålsenlig skyddsklädsel innebär att man bär kläder
i lager på lager. Antalet persedlar, deras tjocklek och kvalitet beror på
temperaturförhållandena, hur tungt arbetet som skall utföras är och hur
arbetstagaren upplever temperaturen.
Det är viktigt att skydda huvudet, eftersom blodkärlen i huvudet inte drar ihop sig i kyla. En betydande värmeförlust sker via huvudet om detta inte skyddats.
Skodonens ytmaterial skall anpassas till användningsändamålet och den miljö i vilken skorna används. Hur väl sulan isolerar avgör hur hela skon fungerar som isolering mot hetta. Sulan skall vara porös och tillräckligt tjock.
Inneluften
God inneluft skall ha rätt temperatur, tillräcklig luftfuktighet, samt vara både frisk och ren. Luftkvaliteten påverkas av ett flertal faktorer av vilka de viktigaste är att byggnaden är i skick och att ventilations- och värmeaggregaten fungerar.Hälsoproblem som orsakats av dålig inomhusluft tar sig uttryck i olika former av symptom och sjukdomar. Som exempel kan nämnas irriterade andningsvägar, ögon och hud, huvudvärk, trötthet, feber och infektioner i andningsvägarna samt kroniska sjukdomar t ex astma. Dålig inneluft påverkar dessutom trivseln.
Inneluftens kvalitet på arbetsplatsen påverkas av problem i byggnadens konstruktioner, fukt- och mögelskador, olika föroreningar, bristfälligt fungerande ventilation eller otillfredsställande temperaturförhållanden.
De vanligaste problemen som hänför sig till inneluften är:
- unkenhet och otrevlig lukt
- föroreningar i luften, t ex damm, allergener, mikrober eller gasformiga substanser,
- drag och bristfällig ventilation
- för hög eller låg rumstemperatur
- för torr eller fuktig luft.
Tobaksrök
Tobaksrök är fortsättningsvis den främsta hälsorisken i inomhusluften. Exponering för tobaksrök ökar risken att insjukna i cancer och hjärt- och kärlsjukdomar samt sjukdomar i andningsorganen.
Syftet med tobakslagen är att förhindra att någon exponeras för tobaksrök mot sin vilja. Det är förbjudet att röka i arbetsplatsens gemensamma utrymmen och i utrymmen som är avsedda för kunder. Rökning inomhus är tillåten om ett särskilt utrymme reserverats för ändamålet och röken inte kan spridas från rökrummet till arbetsplatsen övriga utrymmen. För restauranger gäller särskilda bestämmelser angående rökning.
Damm
Damm består av fasta partiklar (diameter 1–100 mm, mikrometer), som kan sväva i luften. Dammet kan vara organiskt eller oorganiskt dvs mineraldamm. Organiskt damm är bl a pappers-damm, trädamm, mjäll och pälsdamm samt mjöldamm. oorganiskt damm är bl a kvartsdamm och asbest.
Kroppen upptar dammpartiklarna huvudsakligen via andningsorganen. Dammets partikelstorlek avgör hur långt dammet tränger in i andningsorganen.
Dammig luft kan orsaka otrivsel och kort- eller långvariga hälsorisker. Dammet kan också medföra brand- och explosionsfara, varför man måste fästa särskild uppmärksamhet på detta vid valet av arbetsredskap och maskiner. Hur farligt dammet är beror på fysikaliska och kemiska egenskaper, partikelstorleken och –formen samt exponeringstiden.
På basis av den arbetshygieniska och arbetsmedicinska kunskapen har man i fråga om de vanligaste föroreningarna i arbetsluften, t ex organiska och oorganiska eller kemiska föreningar, fastställt ett s k HTP-värde (halt som är skadlig).
Fukt
Med luftens fuktighet avses mängden vattenånga i inomhusluften. Vid respektive temperatur kan det i luften finnas en viss maximimängd vattenånga.
Luftfuktigheten inverkar på hur vi upplever temperaturen, svettningen och andningen. Luftfuktigheten kan alltså indirekt medföra en hälsorisk eftersom den påverkar t ex trivseln, hur dammet sprids i luften, hur bakterierna sprids och växer samt på hudens och slemhinnornas fuktbalans.
Vid lätt sittarbete och i annat lätt arbete där
värmealstringen är låg inverkar luftfuktigheten inte så mycket på trivseln eller
belastningen på kroppen. Då arbetet blir tyngre ökar däremot luftfuktighetens
betydelse. Förhållandevis hög luftfuktighet leder till att svetten inte lika
lätt avdunstar från huden, vilket stör värmeavgivningen och ökar arbetstagarnas
belastning vid tungt arbete. Fukten kan vara en olägenhet t ex i växthus,
tvätterier, storkök och för baderskor.
Luftens relativa fuktighet på arbetsplatserna i medeltungt och tungt arbete borde inte överstiga 50 procent om temperaturen överstiger 25 °C. Som angenäm luftfuktighet i arbetsluften betraktas 30–70 procent.
Mögelproblem i byggnader orsakas av att konstruktionerna blivit fuktiga. Också fukt som härstammar från byggnadsskedet kan ha blivit kvar i konstruktionerna. Fukten kan tränga in i konstruktionerna via skador på vattentaket, ytterväggarna eller fönstren, via läckor och via husgrunden eller bottenbjälklaget. Bristfällig ventilation, kalla ytor inomhus, konstruktionernas köldbryggor kan leda till att fukten i inomhusluften kondenseras på ytorna.
Läckande vattenledningar och avlopp, defekta tvättmaskiner och andra apparater samt vattenstänk och dålig städning ökar mögeltillväxten. Oskötta ventilationsanläggningar och luftfuktare kan bidra till att mögelsporerna förökar sig.
Man kan misstänka fuktskador om målarfärgen
flagar eller det bildas blåsor i färgen på byggnadens inner- eller ytterväggar
eller färgen förändras, t ex om parketten mörknar. Synlig mögeltillväxt samt
mögel- eller jordkällarlukt är tydliga tecken på fuktskada. Innan fuktskadorna
åtgärdas skall man utreda orsaken och omfattningen av skadorna.
Långvarig exponering för mögel kan öka risken för bestående försämring av lungfunktionen. Därför är det motiverat att bekämpa mögel på arbetsplatserna. I arbeten där man direkt exponeras för mögeldamm t ex på sågverk och inom lantbruksnäringen är det skäl att använda lämpliga andningsskydd. Den som redan sensibiliserats måste använda ett effektivt andningsskydd.
Drag
Drag orsakas av att luft som är kyligare än rumsluften strömmar till. Känslan av drag ökar då temperaturen i luften sjunker under 20 oC. Gränsvärden har inte uppställts för drag. Luftens strömningshastighet skall ligga under 0,15 m/s. Om strömningshastigheten är 0,15–0,5 m/s, upplevs draget som en olägenhet.
I luftkonditionerade utrymmen är drag kanske den vanligaste orsaken till klagomål. Drag som orsakas av ventilationsapparaturen kan bero på att den luft som blåses in träffar arbetstagarna med för hög hastighet eller att mer luft blåses ut än in.
Känslan av drag beror också på t ex stora temperaturskillnader mellan tak och golv eller på kalla vägg- eller fönsterytor. Ju kallare ytorna är desto lättare uppstår en känsla av drag.
Ventilation
Med luftkonditionering avses att luften cirkulerar, kyls ned, värms upp, renas eller torkas. Syftet med luftkonditioneringen är att upprätthålla en inomhusklimat som är hälsosamt oberoende av vädret utomhus och variationer i den aktivitet som bedrivs inomhus.
Luftväxlingen skall vara tillräcklig i arbetsrum och andra slutna arbetsplatser och ventilationen skall vara ändamålsenlig. Ventilationen kan i en byggnad genomföras antingen själv-dragsventilation eller maskinell ventilation. Det säkraste sättet att i dagens täta byggnader sörja för tillräcklig ventilation i alla rum är att använda maskinell till- och frånluft till vilken kopplats värmeåtervinning och filtrering av tilluften.
Om ventilationen är dålig sjunker arbetstagarnas aktivitet. Föroreningarna i luften kan stiga till skadlig nivå. Om ventilationsanläggningarna och –kanalerna är dåligt planerade kan föroreningar spridas i byggnaden. Ventilationsanläggningarna kan också medföra brandrisk, särskilt om de inte rengörs regelbundet. Ventilationssystemets ventiler och filter skall bytas ut några gånger per år. Ventilationskanalerna skall rengöras minst vart tionde år.
Att utreda problem i anknytning till inneluften
Då man utreder problem med inneluften skall man först kontrollera i vilket skick själva byggnaden och apparaturen är och hur de fungerar. Till de frågor som skall kontrolleras hör byggnadens fukttekniska skick såväl utvändigt som invändigt. Vidare kontrolleras i vilket skick ventilations- och värmeaggregaten är, att till och frånluften räcker, temperaturförhållandena, lukt-, damm- och andra föroreningar.Det lönar sig att vänta med de andra undersökningarna och mätningarna till dess man försäkrat sig om att konstruktionerna är i skick, apparaturen fungerar och används i enlighet med anvisningarna.
Att fastställa vilka åtgärder som skall vidtas för att avhjälpa fukt- och mögelskador kräver byggtekniskt kunnande och erfarenhet av sanering. Byggnadens ägare bär ansvaret för reparationer och underhåll samt för utredandet av orsakerna till skadorna Vid problem med inneluften på arbetsplatsen och byggnadens skick kan man kontakta sin förman, arbetarskyddsorganisationen eller företagshälsovården.









