Biologiska faktorer
De biologiska riskerna utgörs framför allt av bakterier och mögelsporer samt andra biologiskt aktiva ämnen. Sjukdomar som förorsakas av dessa är tröskdammlunga samt av mögel föranledd astma och snuva. En annan grupp utgörs av tuberkelbacillen och av denna orsakade former av TBC. Den tredje gruppen utgörs av virus, bakterier, svampar, protozoer och bilharziamaskar.
Exponering
Mikrobernas beståndsdelar, t ex celler, sporer och mycel kan via hudkontakt, skråmor eller stick tränga in i organismen, spridas via droppsmitta på huden, i ögonen eller slemhinnorna samt via andningsvägarna och matsmältningskanalen. Då mikroberna tränger in i kroppen kan de orsaka de hälsoproblem, t ex sårinflammationer, lunginflammation, irritationssymptom, feber, trötthet och andningsallergi.
Arbetstagarna exponeras för mikrober bl a inom hälso- och sjukvården, i jordbruksarbete, livs-medelsindustrin och veterinärmedicinska laboratorier, inom städnings- och renhållnings-branschen, vid sophantering samt vid arbete i fukt- och mögelskadade byggnader.
Arbetstagare inom hälso- och sjukvården kan exponeras för
mikrober vid vården av infektionspatienter eller då de hanterar prover i
laboratoriet. Inom renhållnings- och städningsbranschen kan man av misstag komma
i beröring t ex med knarksprutor. Poliser, väktare och vaktmästare kan få
virussmitta av drogmissbrukare.
Man kan exponeras för mikrober också vid hanteringen av material som förorenats av mikrober. Orsaken till föroreningen är vanligtvis att materialet blivit vått eller att temperaturen i omgivningen gynnat mikrobtillväxten. Källor till exponering är bl a i jordbruket förstört hö och foder, olika material i produktionsprocessen eller mögliga råvaror i träförädlingsindustrin.
Att utreda och avvärja biologisk exponering
Enligt statsrådets beslut skall i all verksamhet som kan medföra exponering för biologiska agenser definieras vilken form av exponering arbetstagarnas utsatts för, hur mycket och under hur lång tid för att man skall kunna bedöma riskerna för respektive arbetstagares hälsa och säkerhet och fatta beslut om vilka åtgärder som skall vidtas.
Med social- och hälsovårdsministeriets beslut har de biologiska agenserna klassificerats i fyra grupper. I förteckningen har man grupperat sådana biologiska agenser som kan smitta på mänskan. Till kategori ett räknas de agenser som utgör den minsta faran. Fördelningen på kategori två, tre och fyra görs enligt hur allvarlig risk dessa utgör för arbetstagarna och i vilken mån de kan spridas till befolkningen och hur effektiva bekämpningsmetoder och behandlingar som står till förfogande. Gräns- eller normvärden för biologiska exponeringsfaktorer finns inte.
Arbetsgivaren skall i mån av möjlighet undvika att använda skadliga biologiska agenser och ersätta dessa med ofarliga eller för hälsan mindre riskabla agenser.
Man skall förhindra att arbetstagarna
exponeras, men om detta inte är tekniskt möjligt skall den minskas så mycket som
möjligt för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Medel
att förebygga riskerna ned är
bl
a
- tekniska åtgärder, vid behov isoleras arbetsskedet
- arbetsmetoderna, hygieniska åtgärder, med vilka man kan förebygga eller minska överföringen eller frigöringen av skadliga biologiska agenser
- hur arbetet organiseras, antalet arbetstagare som exponeras eller kan komma att exponeras skall hållas på så låg nivå som möjligt
- övervakning av förekomsten av de biologiska agenser som används i arbetet
- bruk av personlig skyddsutrustning
- bruk av varningsskyltar som anger smittorisk.
Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarna får information och handledning i frågor gällande de biologiska agensernas eventuella hälsorisker, åtgärder för att förhindra exponering, hygienkraven, hur skyddsutrustning och –klädsel skall användas och om de åtgärder som skall vidtas i farliga situationer samt vid förebyggandet av farliga situationer.