Belysning och strålning

Belysning

Belysningen på arbetsplatsen skall vara tillräcklig och för ändamålet lämplig. Reservbelysning skall finnas längs utrymningsrutterna och i utrymmen som saknar fönster. Uteområdena skall ha tillräcklig belysning.

Mänskans synförmåga och behov av ljus varierar från individ till individ. Det är viktigt att man i tillräcklig utsträckning kan justera belysningen så att arbetstagaren får tillräcklig och lämplig belysning.

Då man talar om belysningsförhållandena används enheterna ljustäthet, dvs luminans, och belysningsstyrkan (illuminans). Belysningsstyrkan anger den mängd ljus som når ytan och mäts i lux (lx). Luminansen anger den ljusmängd som reflekteras från ytan och mäts i candela (kcd/m2). Belysningsdirektiven baseras på belysningsstyrkan.        

De viktigaste faktorerna som påverkar synmiljön

• luminansfördelningen
• belysningsstyrkan 
• bländning
• ljusets riktning
• ljusets färg och färgåtergivningsegenskaperna                  
• allmänbelysning och tillsatsbelysning.

God belysning hjälper arbetstagarna att få tillräcklig information om sin omgivning så att de kan klara sina uppgifter och säkert röra sig i arbetsutrymmet. Dessutom inverkar god belysning på mänskans aktivitet och förbättrar trivseln på arbetsplatsen. Till god belysning hör tillräcklig belysningsstyrka och att direkt eller indirekt bländning undviks. Då man planerar belysningen skall man beakta att det man betraktar skall skilja sig från omgivningen.

Rimliga skillnader i belysningsstyrkan förbättrar belysningsintrycket. För stora skillnader i belysningens styrka försvårar seendet särskilt om man omväxlande tvingas titta på ljusa och mörka ytor eller röra sig mellan ljusa och skumma utrymmen.

God belysning innebär att ljuset faller på arbetsområdet från sidan eller bakifrån. Om ljuset kommer framifrån minskas kontrasterna vilket gör det svårare att se skarpt. Risken för reflekterande ljus är också större om ljuset kommer framifrån eftersom ljuset då kan reflekteras från arbetsmaterialet, t ex ett vitt papper.

Då man möblerar om på arbetsplatsen eller flyttar på någon apparat skall man kontrollera hur detta inverkar på belysningen, dvs hur ljuset når arbetsområdet. Det är viktigt att belysnings-förhållandena inte obemärkt försämras.                 

Underhåll och service inverkar på belysningens kvalitet. Lamporna mister sin effekt med tiden på grund av slitage och smuts. Genom att regelbundet rengöra lamporna i dammiga utrymmen kan man förlänga deras effektiva brukstid.

I lagstiftningen tas inte gränsvärden för belysningsstyrkan upp. Vid bedömningen och planering av belysningen kan man t ex ta hjälp av Finlands ljustekniska sällskaps publikation nr 9 (Valaistussuositukset, sisävalistus).

Strålning

Strålning uppdelas i joniserande och icke joniserande strålning. Röntgenstrålning, gammastrålning och radonstrålning är joniserande strålning. Till icke joniserande strålning räknas ultraviolett (UV) strålning,
laserstrålning, infrarödstrålning (IR) samt radiofrekvent och lågfrekventa elektromagne-tiska fält. Den joniserande strålningen joniserar materialet, t ex mänskokroppens molekyler. Den icke joniserande strålningen orsakar huvudsakligen övergående förändringar på cellnivå t ex att kroppstemperaturen stiger.       

Icke joniserande strålning

Den icke joniserande strålningen indelas i optisk strålning och radiofrekvenser samt lågfrekventa elektromagnetiska fält. Till den optiska strålningen räknas ultraviolett-, laser- och infraröd strålning.   

Den främsta orsaken till ultraviolett strålning är den ljusbåge som uppstår vid svetsning. Också de lampor som används för att döda bakterier, för torkande av trycksvärta samt vid exponering av fotografier använder ultraviolett strålning. Solen och solarierna är också betydande källor till ultraviolett strålning. 

Infraröd- dvs värmestrålning förekommer i gjuterier samt inom metall- och glasindustrin i närheten av upphettnings- och smältugnarna. Ögat är det organ för vilket värmestrålningen är mest kritisk. Den infraröda strålningen ger också värmeinverkan på hela kroppen. För stark värmestrålning kan minskas med hjälp av reflekterande material, t ex aluminium eller reflektionsfilm.

Laserapparater används bl a inom industrin för att skära metall och vid svetsning samt inom den medicinska kirurgin. Laserstrålningen är monokromatisk och enkelriktad. Laserstrålningens effekt avtar inte som en följd av avståndet i motsats till UV- och IR-strålningen.

Laserstrålningen kan innebära en olycksrisk för såväl ögon som hud. Laserapparaterna säkerhetsklassas enligt risknivå i kategorierna 1,2,3A, 3B och 4. Det gäller att vara försiktig vid hantering av framför allt sådana laserapparater som räknas till kategorierna 3B och 4. 

Radiofrekventa elektromagnetiska fält  

Radiofrekvenserna indelas i högfrekvensstrålning och mikrovågor. Då radiofrekvent strålning absorberas av kroppen omvandlas strålningen till värme. Radiofrekvent strålning orsakas av högfrekvensvärmare, mikrovågsugnar, medicinska behandlingsaggregat och radaranläggningar. Radiofrekvent strålning orsakar åtminstone värmeeffekt. Hur kraftig denna är står i relation till hur kraftig strålningen är.             

                            

Att mobiltelefonerna och basstationerna blivit vanligare har inneburit att antalet arbetstagare som exponeras för radiofrekvent strålning snabbt ökat. Mobiltelefonerna har låg effekt och basstationernas fält minskar snabbt då avståndet till dem ökar. Det är änsålänge svårt att på basis av de undersökningar som gjorts dra några slutsatser om vilken effekt mobiltelefonerna har på hälsan.

Lågfrekventa elektromagnetiska fält

Statiska och lågfrekventa el- och magnetfält förekommer i likströmsapparater, elapparater som fungerar med nätström och vid induktiv upphettning. Kraftiga statiska magnetfält uppstår vid anrikning av metall, i generatorer, industriella elektrolysmetoder samt i närheten av induktionsugnar.

Entydiga hälsoolägenheter som orsakats av svaga el- och magnetfält har inte kunnat påvisas. Mycket kraftiga magnetfält har enligt epidemiologiska undersökningar antagits öka bl a cancerrisken.

De eventuella hälsorisker som orsakats av lågfrekventa bildskärmar har undersökts i flera repriser. De moderna bildskärmarna har inte kunnat påvisas utgöra en hälsorisk. Runt bildskärmen uppstår också ett statiskt elfält. Man misstänker att det statiska elfältet i kombination med damm kan ge hudsymptom eller elöverkänslighet. Entydiga belägg för detta finns dock inte.

Joniserande strålning

Joniserande strålning som orsakar hälsorisk kan förekomma i kärnkraftverk, röntgenundersökningsanstalter eller vid hanteringen av radioaktiva ämnen. Röntgen- och gammastrålning används för att kontrollera svetsfogar. I regel krävs tillstånd för att använda joniserande strålning. Noggranna regler för hur strålningsdoserna skall mätas för arbetstagare som använder joniserande strålning.

Radon frigörs överallt ur marken och berggrunden. Radonhalten på arbetsplatserna påverkas av hur mycket marken och berggrunden utsöndrar på respektive arbetsplats, genomsläppligheten, hur byggnadsgrunden gjorts och ventilation. I utrymmen som ligger under jord kan radonhalten ökas av att radonhaltigt grundvatten läcker in.

Radon kan orsaka lungcancer och särskilt i kombination med asbestexponering och rökning ökar riskerna. Radonhalten  kan minskas med ventilation och byggtekniska åtgärder.